Marinarkeologisk ordlista

A

Akterlig
Akter om tvärs.
Akterlanterna
Vit ljus, synligt runt om, Ska hissas när man ligger för ankar.
Ankarspel
Mekanisk anordning för i och upptagning av ankare.
Akter
Bakre delen på båten.
Akteröver
I riktning mot båtens bakre del.
Akterlik
Aktre kanten på ett segel. Går från fallhornet till skothornet.
Aktertamp
Förtöjning från aktern och akteröver. 
Ankare
Ett föremål vars syfte är att fällas/hivas överbord för att sedan fästa i sjöbotten för att hålla fast ett fartyg.
Avhåll
Några öglor lagda runt en pollare eller ett spel för att minska belastningen vid firning.

B

Babord
Båtens vänstra sida sedd från akterifrån.
Backsteg
Ett stag, som stagar masten akterifrån och förhindrar rörelse föröver.
Barlast
Extra vikt, vanligtvis bly eller järn som placeras så långt ner i skrivet som möjligt, för att ge stabilitet.
Block
Anordning som tågen löper över en eller flera skivor, fördelar kraften så att man med mindre kraft kan flytta den part som blocket är fäst vid.
Bombeslag
Öga eller ringformad del på bommem.
Bomrack
Skotring i vilken skottaljan fästs.
Bottenrev
Det sista revet, som kan tas in när seglet revas.
Backslag
Inombordsmotorns växellåda.
Barkass
Stor, tung båt för transport av tyngre last. Är oftast avsedd att halas/firas i dävertar på större fartyg.
Bordläggning
Den yta som skiljer insidan av båten från vattnet på utsidan. Tillsammans med de balkar och spant som bär upp den bildar det skrovet. Ej att förväxla med ombordläggning (se Lägga ombord).
Binge
Säng ombord. Koj är en hängkoj som är en modifierad hängmatta.

C

Centerbord
En skiva som sänks ner genom kölen för att minska avdriften.

D

Deviation
Magnetkompassens felvisning på grund av båtens magnetfält.
Distansminut
Längdmått, 1852 meter.
Djupgående
Största djupet, som någon del på båten sticker.
Dragg
Litet ankare, vanligen med fyra armar.
Draggar
Båten draggar, då ankaret inte har fäst utan släpar utmed sjöbotten.
Durk
Båtens golv, förvaringsutrymme.
Dävert
Ett slags kran för att sätta ut eller ta upp livbåtar, ankare eller dylikt.
Deplacement
Vikten av den vattenmassa som fartyget undantränger, d.v.s. totalvikten av fartyg med last och allt.
Dragg
Ett slags lättankare med fyra flyn som är infällbara mot läggen för att underlätta stuvning.
Dragga
När ett fartygs ankare släpar längst sjöbotten. Kan även betyda att med en dragg försöka fånga ett föremål på botten.
Dyvika
En propp till länshål för avtappning av vatten i båt. Proppen används till att hindra att vatten tränger in i båten.

E

Enslije
Optisk linje bildad av två eller flera föremål som syns bakom varandra.

F

Fall
Taljor eller tåg som man hissar segel med.
Famn
Gammalt längdmått som ofta används på sjön. 1 famn=6 fot=1,8 meter.
Fender
Föremål av trä, tågvirke eller plast som förhindrar och skyddar båten mot skamfilning. (Puttifrånkorv)
Fribord
Avstånd från vattenlinjen till översta genomgående däcket.
Förpik
Utrymmer längst fram i båten.
Förstag
Stag, som stöttar masten förifrån.
Förut
I fören eller i förens riktning (uttrycker befintlighet)
Föröver
I förens riktning eller i riktning från aktern mot fören. Särskilt vid förflyttning eller rörelse.
Fall
Lina som används för att hissa segel.
Fartvind
Vind som skapas av båtens fart.
Fender
Anordning som hindrar att båtens sidor skadas i kontakt med tex brygga eller annan båt.
Fock
Ett mindre försegel.
Förstag
Vajer som håller masten på plats i fören.
Förtamp
Förtöjning från fören och föröver.
Förtöja
Göra fast en båt vid kaj, brygga etc.
Fall
Tåg med vilket segel hissas.
Falla av
När båtens  förstäv avlägsnar sig från vinden. Motsatsen är lova.
Fallgirighet
Ett segelfartygs benägenhet att vid midskepps ror falla av. Ett fallgirigt fartyg måste stöttas med rodret mot vinden för att hålla rak kurs.
Fartyg
Varje farkost som kan användas till transport på vattnet och med minst 12 m längd och 4 m bredd. Mindre fartyg kallas båt. Undantag är undervattensfarkoster vilka kallas ubåtar oavsett storlek, samt farkoster som saknar skrov, t.ex. flottar och svävare.
Fendert eller fender
Buffert av mjukt material för att ta upp stötar vid t.ex. tilläggning, (se Frihult).
Fira
Att kontrollerat ge efter på ett tåg så att firningen när som helst kan stoppas (i motsats till ”låta gå” då ett föremål tillåts falla fritt). Firning kan ske med eller utan avhåll Fira är motsattsen till hala.
Flaggspel
Flaggstången längs akterut där nationalitetsflaggan förs.
Fyr
En fyr är ett sjömärke som nattetid vägleder sjöfarten medelst ljussignaler. De är ofta stål- och/eller betong-konstruktioner som är placerade vid strandkanten eller på grunt vatten.
Fyrkaraktär
För att underlätta identifieringen av fyrar så finns det faststälda fyrkaraktärer som återfinns i sjökortet.

G

Gaj
Stag som stöttar bom eller dävert i sidled.
Gigg
Välformad roddbåt, förbehållen skepparen.
Gina
Grov talja avsedd för större tygder.
Gippa
Vända undan vinden.
Gös
Liten flagga som hissas på gösstaketet.
Göststaket
Det lilla flagspelet i förstäven.
Genua
Ett stort försegel. En lättvindsgenua används vid mycket svag vind. 

H

Hacket
Relingsbeklädnaden längst akterut.
Hals
Tåg eller talja som håller främre hörnet av seglet.
Hiva
Hala in tross.
Halsar
För vilka halsar som en båt seglar avgörs i första hand av storseglets skotning. Vid babords halsar kommer vinden i från babordssidan och tvärtom.

I

J

Jolle
Liten båt, används för att komma i land.
Jungfru
Vantblock med tre hål.

K

Kabellängd
En tiondels distansminut (185 meter)
Kapp
Liten ofta buktad överbyggnad kring nedgång till utrymme under däck.
Kastlina
Lina med tyngd i ena änden som används för att kasta i land tampen till kajen.
Katamaran
Tvåskrovsbåt.
Kavitation
Ångblåsor som imploderar pga det ökade trycket i ytterkant av propellerbladet.
Kickstag
Nedhalare på storbommen, används vid slör.
Klink
Byggnadssätt, där borden ligger taktegelformigt över varandra.
Klys
Stålskott hål o bordläggningen, varigenom ankarkätting eller förtöjningsgods leds.
Kläda (eller tagla)
Surra tagelgarn eller motsvarande kring tågvirke eller vajer.
Knap
Fästanordning för tågvirke.
Koj
Säng ombord. Koj är en hängkoj som är en modifierad hängmatta.
Kranbalksvis
45° på vardera sida från rätt förut.
Krabb sjö
Kort, toppig sjö.
Kravellbygge
Borden läggs intill varandra utan överlapp.
Kära
Hålla tätt intill t ex en udde.
Kölsvin
Längsgående invändig förstärkning av köl.
Kicktalja
Ett kraftigt fyr- eller sexskuret block som hjälper till att sträcka storseglets akterlik.
Kompass
Instrument som visar den magnetiska nord-sydriktningen.
Kompasskurs
Kursen som kompassen visar och som man styr efter.
Kompassros
Den graderade skivan på kompassen.
Kryssa
Segla mot vinden, ömsom för babords, ömsom för styrbords halsar.
Kurs
Den riktning som båtens mittlinje har. 

L

Latta
Tunn ribba som styvar upp seglet.
Lod
Djupmätare.
Logg
Fartmätare.
Låringsvis
45° på var sida om våten rätt akterut.
Lägga en törn
Lägga ett varv av tågvirke kring t ex en pollare.
Länsa
Segla med vinden akterifrån.
Landmärke
Lätt identiferbart föremål som är utmärkt på sjökortet, t.ex. fyrar, vattentorn och kummel.
Latitud
Position i förhållande till ekvatorn.
Ledblock
Block som leder tampar i viss riktning.
Longitud
Position i förhållande till nollmeridianen (Greenwich-meridianen).
Lova
Styra båten i den riktning som vinden kommer ifrån.
Lovart
Det håll varifrån vinden kommer.

M

Marvatten
Ligger en båt i när den är vattenfylld men ändå flyter.
Meridian
Båglinje från pol till pol
Midvattens
Mitt i farvatten.
Mojna
Vinden avtar.
Moring
Järnring som är fäst i stran eller kaj för förtöjning.
Mantåg
En vajer som går runt däck för besättningens säkerhet. Hålls uppe av mantågsstöttorna.
Midskepps
Mitt på båten.
Missvisning
Avvikelse från nord-sydriktningen hos kompassnålen.

N

Nåt
Mellanrum mellan däcksplankorna.
Nautisk mil
Längdmått (1 nautisk mil= 1 852 meter).
Nedhalare
Lina som förhindrar en bom att lyfta. 

O

Ortlinje
Pejlings/bäringslinje. 

P

Pejla
Sikta in och bestämma riktning till ett föremål.
Plana
Båten går plant i sjö. Farten ökar.
Pollare
Anordning på brygga för förtöjning.
Pulpit
Stävräcke
Paralleller
Linjer från ekvatorn och ut mot polerna.
Pejlkompass
Liten kompass som används för att bestämma bäringen till ett föremål.
Pistolhake
Hake som används för att fästa en fock eller genua vid förstaget. 

Q

R

Rum sjö
Öppen sjö.
Reva/Ta in ett rev
Minska seglets yta för att anpassa det efter vindstyrkan.
Rigg
Samlingsterm för en båts segel, master och rundhult.
Rorkult
Stång som används för att manövrera rodret, speciellt på mindre båtar. 

S

Schackel
Hästskoformad bygel av metall med genomgående bult.
Sjömil
Längdmått, 1 sjömil= 1 852 meter.
Skot
Tåg fäst i skothornet, vilket ska sträcka ut seglets undre del.
Slacka
Ge efter på tåg.
Slagsida
Båten lutar p g a vind eller ojämn belastning.
Slå
Vända en båt genom vinden.
Spinnaker
Försegel från masttopp.
Stag
Stålvajer i stående riggen som stöttar masten.
Styrbord
Båtens högra sida när man stårvänd förut.
Stävräcke
Pulpit.
Sittbrunn
Ett öppet, nedsänkt utrymme varifrån båten styrs.
Skotblock
Skuret block som en tamp löper genom.
Skothorn
Hörnet där skotet fästs (i seglets aktre, nedre hörn).
Slagsida
Kraftig lutning åt sidan.
Slå
Man byter kryssbog genom att vända båten mot vinden.
Slör
Segling då vinden kommer snett akterifrån.
Spinnaker
Stort, lätt ballongliknande segel som sätts för om masten.
Spinnakerbom
Tvärslå som håller ut spinnakern.
Storskot
Storseglets skot som går från bom till skotblock och gör det möjligt att reglera storseglet vinkel mot vinden.
Styrbord
Höger sida i färdriktningen.
Surra
Fästa med hjälp av rep eller liknande.
Sjökort
En karta över ett farbart vattendrag med speciell utmärkning av djup, grund, grynnor, vrak, sjömärken, fyrar, farleder o.dy.
Sjömanskap
Förmågan att på rätt sätt hantera en farkost till sjöss. Gott sjömanskap kräver bl.a. kunskap, omdömme, beslutsamhet och vilja, och kan endast förvärvas gemon praktisk erfarenhet till sjöss.
Sjömärke
Sjömärken är fyrar, båkar, kummlar, stångmärken, tavlor, märken, bojar och prickar. Dessa är utsatta av sjöfartsverket för att utmärka farleder och grund.
Skepp
Segelfartyg med tre eller fler master.
Skivning
Skivar en tross gör man när man lägger upp den i en mycket prydlig spiral på däck.
Skott
Väggarna i ett fartyg. Skott som sitter under vattenlinjen har som regel vattentäta dörrar för att hindra fartyget från att sjunka om det skulle ta in vatten.
Slacka
Att ge efter på ett styvt tåg. Motsatsen till ”hala hem”.

T

Talja
Hissanordning bestående av två block.
Tvärs
Rätt ut från båtenssida.
Törna ut
Betyder ungefär att ta sig ur bingen och upp på däck under frivakten.
Transportör
Navigeringshjälpmedel i form av en gradskiva som används vid utläggning av kurser i sjökortet.
Travare
Länk längs storseglets mastlik och en skena på masten.
Tågvirke
Ett gemensamt namn på spunna linor, rep och trossar. Smäckert tågvirke benämns lina och grövre benämns tross. Riktigt klena linor kallas märling eller sjömansgarn. Tågvirke görs av fibrer som spinns till kardeler som sedan tvinnas till en tross. Av trossar kan man sedan slå en kabel.

U

Uthal
Lina som sträcker ut seglet längs bommen.
Utprickning
Markering av grund, farleder etc, med hjälp av sjömärken.

V

Vant
Vajer som håller masten på plats i sidled.
Vantskruv
Anordning i stål för att hålla ihop vajrar eller tåg.
Vantspridare
Liten tvärslå som håller ut vanten från masten och på så sätt gör masten stadigare.
Vindöga
Rakt mot vinden.
Vinsch
Metalltrumma och vev som gör att kraften kan ökas vid hemtagning av skot eller fall.
Vajer
Består av sex kardeler tvinnad ståltråd kring en sjunde s.k. kalv av oljat fiberämne. (En vajer kan ha fler än 6 kardeler). Vajer kan vara hård för stående rigg eller böjlig för att gå genom block. Antalet stållinor bestämmer hållfasthet och böjlighet.
Vakt
På fartyg är dygnet indelat i sex vakter om fyra timmar. Dessa är Hundvakten (00-04), Dagvakten (04-08), Förmiddagsvakten (08-12), Middagsvakten (12-16), Plattvakterna (1:a 16-18, 2:a 18-20) och Första vakten (20-24).
Vaterbom
En från fartygssidan utfällbar bom till för att förtöja fallrepsbåtar vid.
Vinda
Att ta hem på tåg eller kätting som är lagd kring ett spel.

W

X

Y

Z

Å

Ä

Ö

Örlogsfartyg
Fartyg och svävare som tillhör ett lands marina stridskrafter, som för det landets örlogsflagga eller gös, som står under befäl av utnämnda officerare och är bemannade, helt eller delvis, av militära sjömän. (Gös är också en örlogsflagga. Sitter på en gösstake längst fram i fören då fartyget ligger till kaj). Alla örlogsfartyg är inte beväpnade, men de som har offensiva vapen benämns stridsfartyg.
Överhalning
Häftig krängning hos ett fartyg orsakad av grov sjö, vind eller lastförskjutning.
Överhandsväder
Råder då ett fartyg på grund av för kraftig vind inte längre kan föra segel eller manövrera som normalt.